Järnvägen behöver rustas för Nato

Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har Sverige och Europa ställts inför en obekväm sanning. På kort tid har vi tvingats att ändra prioriteringar och förhållningssätt på flera samhällskritiska områden. Kriget i Ukraina har mycket konkret tydliggjort järnvägens betydelse i en krigs­situation och för samhällets motståndskraft.

Att Sveriges kommande inträde i försvarssamarbetet Nato kräver att vi stärker vår egen försvarsmakt är välkänt. Med medlemskapet följer att vi både bidrar finansiellt till Natos gemensamma budget och avsätter 2 procent av BNP till försvarsutgifter. Men Natos krav på en hög svensk beredskap mäts inte enbart i försvarsutgifter, manskap och deras utrustning, utan även i hur väl vi kan interagera som Natomedlem i krig och fred. Som fullvärdig medlem ska Sverige samverka med övriga medlemsländer. En väl fungerande transportinfrastruktur, med järnvägen som ryggrad, får då en stor betydelse. En stor del av de transportvolymer som är kopplade till övningar kräver järnvägstransporter till följd av mängden materiel och personer. I vårt grannland Norge har Nato genomfört övningar med upp till 50 000 soldater och 10 000 militära fordon. Järnvägen är huvudalternativet vid långväga förflyttning av tunga stridsfordon. Med särskilda vagnar kan järn­vägen hantera flera tunga fordon samtidigt och minimera slitaget på vägarna.

Men det svenska järnvägssystemet är redan eftersatt och överbelastat och används på gränsen till dess förmåga. På ett möte den 19 juni med infrastrukturministern och ledande företrädare för basindustrin och järnvägsbranschen framgick det tydligt att Sveriges näringslivs behov av och planer på mer transporter på järnväg är mycket högre än vad som ingår i de prognoser som regeringen har.

Även resenärerna fortsätter att strömma till. För att möta den snabbt ökande efterfrågan investerar SJ 19 miljarder i nya tåg. Regionerna har också ambitiösa investeringsplaner i ny fordonskapacitet och ökad trafik. Frågan är hur ekvationen skall fås att gå ihop i väntan på att spårkapaciteten har byggts ut. För att lyfta behovet av förbättrade förutsättningar för det svenska transport- och järnvägssystemet har SJ lanserat initiativet Omtag svensk järnväg och järnvägsbranschen startat ett gemensamt visionsarbete. Det har aldrig varit mer angeläget att diskutera hur vi kan maximera resursutnyttjandet och kapaciteten i järnvägssystemet.

Utmaningen är att vi nu utöver de redan kända behoven även behöver addera de transportbehov som Natomedlemskapet medför. I arbetet med nästa infrastrukturplan som regeringen nyligen initierat är det därför viktigt att ta reda på vilka ytterligare åtgärder i Sveriges över 1 500 mil långa järnvägsnät som bör prioriteras till följd av vår roll som fullvärdig Natomedlem.

Jag vill vara tydlig med att det kommande Natomedlemskapet inte är huvudanledningen till att rusta upp transportsystemet. De främsta skälen för det är fortsatt att försörja en växande befolkning och ett växande näringsliv med effektiva resor och transporter. Men transportsystemet är ett sammanhängande system där olika delar är beroende av varandra, vilket gör att de tillkommande behoven snabbt behöver fogas till helhetsbilden.